hej

Sista Kapitlet

Här är sista kapitlet som Karin ville att jag skulle lägga ut.


"Ursäkta vad sa du?"
"Sätt dig ner och ta det lugnt frun. Jo, det är så att din son är försvunnen. Han var i badhuset på träningen men har inte setts till sedan vi hittade de mördade pojkarna."
"Och Oscar är inte någon av dem?"
"Nej."
"Tack Gud för det. Men har ni inte sett var han gick på ett av dem... Vad heter dem nu igen?..Jo, just det. Övervaknings kamerorna?"
"Nej, för där fanns inga kameror"
"Åh, nej. Finns det inga vittnen som har sett honom? Där var väl en pojke som överlevde?"
"Jo, men han säger att han inte tittade åt det hållet. Så tyvärr har vi inget som kan hjälpa oss att hitta Oscar."
"Men ni måste hitta honom, han är mitt allt!"
"Tyvärr finns det inget vi kan göra. Han är troligtvis försvunnen för alltid. Men vi misstänker att mördaren tog med sig Oscar."
"Åh, herre Gud."
Oscars mamma brister ut i gråt och polisen fick ett samtal om ett akutfall. De säger adjö och går sin väg.

Tåget stannar och Oscar och Eli går av snabbt med alla grejorna. Det fick springa efter bussen som höll på att köra iväg. De sitter tysta på bussen och hoppar av efter 4 hållplatser. När de kommer till trapphuset, går de inom husvärdens lägenhet. Husvärden visste att de skulle komma sent på natten för Eli hade sagt att de skulle arbeta på morgonen och behövde tillgång till lägenheten.
"Var är era föräldrar?" Frågar husvärden.
"De blir sena med lastbilen och bad oss hämta nycklarna." Sa Oscar.
"Jaha, på så sätt."
De går in i sin lilla 2:a och skyndar sig med att sätt upp skydd framför fönsterna, det börjar redan dra sig till gryning. När de är klara med att skydda fönsterna och packat upp det de behövde så satte de sig ner mitt emot varandra. Ingen sa något till varandra förren efter att Oscar hade funderat ut hur han skulle formulera sig.
"Hur ska vi klara oss? Med tanke på mat och sådant."
"Du kan ju också bli vampyr."
"Vampyr? Jag? Nej, det är ju bara vansinne."
"Inte alls. Då skulle du känna hur jag har det och vi skulle leva länge tillsammans."
"Jo, det är ju sant. Men.. Nej, jag kan inte bli vampyr.Nej, det vill jag inte."
"Jaha, okej som du vill då"
Oscar märker att Eli blev lite sur och han ångrar sig lite för att han sagt nej.

"Jaha, vad är det nu som har hänt?"
"Vi har fått ett larm om en kvinna som hängt sig själv i källaren. Det var tydligen den försvunna pojkens mor."
"Oj, hon måste verkligen tagit sonens försvinnande hårt. Tänk om pojken kommer hem igen och upptäcker att hans mor har begått självmord."
"Stackars pojke. Nej, nu måste åka dit, de behöver hjälp att få bort alla journalister som vill skriva repotage om detta."

"Oscar, lyssna på det här 'Försvunnen pojkes mor död. Hittades hängd nere i radhusets källare. Polisen misstänker att hon begick självmord p.g.a. pojkens försvinnande'. Det ser ut som din mamma på denna bilden."
"Vadå?? Nej, jag får se. Sno hit tidningen."
"Nå, är det inte din mamma?"
"ÅH,NEJ!!!"
Jag kan inte tro det. Min mamma är död. Nej, det måste vara fel, polisen måste ha tagit fel. Nej,nej,nej,nej. Vad har jag gjort? Varför lämnade jag henne själv? Varför?? Nu kommer jag aldrig få träffa henne igen. Herre Gud, jag kan inte andas. Känns som om luft strupen har slagit knut på sig och någon har stuckit en kniv rakt in i mitt bröst. Herre Gud vilken smärta.Jag kan inte kontrollera mig själv längre.
"Herre Gud! Bara döda mig! Jag vill inte leva längre.Eli, snälla töm mig på blod. Snälla!"
"Nej, jag kan inte döda dig, Oscar."
"Men gör något snälla. Jag tål inte denna smärtan."
"Jag kan bara bita dig."
"Bara få bort smärtan."
Vad gör hon? Jag känner hur all smärta från brösten flyttade sig upp sitt halsen. Allt börjar snurra och allt blir svart. Jag ser min mamma framför mig. Hon håller händerna framför sitt ansikte.Sedan tar hon bort dem och har ett chockat, glatt ansiktsuttryck, samtidigt som hon säger titt-ut. Av någon konstig anledning måste jag skratta åt henne. Sen håller hon för ansiktet igen och sedan tar hon bort händerna igen och har samma ansiktsuttryck. Jag var tvungen att skratta igen. Varför är detta så roligt? Det är ju bara en lek som man leker med bebisar. Hon gör det igen och jag brister ut i skratt igen. Jag ser mig själv klappa. Men det är inte mina händer. Det är ju knubbiga bebishänder. Mina händer tar tag i mina fötter. Det är också knubbiga bebisfötter. Har jag blivit bebis igen? Varför är jag bebis? Och var inte mamma död? Jag måste drömma. Jag måste drömma en helt underbar dröm. Måtte jag inte vakna. Plötsigt hör jag någon säga 'Oscar' och det var inte mamma. Hon fortsatte leka med mig, men jag skrattade inte lika mycket. Jag hörde det igen, denna gången kände jag igen rösten. Vem är det? 'Oscar?'.

Han bara ligger där. Ska jag testa att väcka honom? Nej, han kanske blir arg när han upptäcker att jag har bitit honom. Han ser ju ut att le där han ligger. Han kanske drömmer något fint, jag vill ju inte störa honom. Men han måste ju vakna snart. Han har ju legat där i snart en timme. Jag måste väcka honom.
"Oscar?...Oscar?"
Jag öppnar ögonen och ser rakt upp i taket. Knappt en tredjedels sekund efter att jag öppnat ögonen, kommer smärtan tillbaka. Fast inte så mycket i brösten, utan mest i halsen. Jag försöker resa mig upp, men jag känner direkt hur illa mående jag blir och jag lägger mig snabbt ner igen. Jag ser Elis huvud dyka upp ovanför mitt.
"Oscar?"
"Mmm"
"Hur mår du?"
"Hur tror du? Min mamma har dött och du har precis gjort mig till vampyr."
"Förlåt, men jag kunde inte stå ut med att se dig lida och att bita dig var ända utvägen."
"Jaha, och nu ska jag behöva vara vampyr hela mitt liv?"
"Det är inget fel med det. Jag är ju det. Vänta lite, jag ska hämta lite blod som du kan dricka. Jag antar att du mår illa."
Blod? Vill hon att jag ska dricka blod? Nej, det är ju bara helt fel. Nej, det går jag inte på.
Vad är det för doft? Så ljuvlig, underbar doft.
"Här har du. Jag vet att det kan vara svårt att dricka blod. Men tro mig, det är jätte gott."
"Hmm,, Okej, men bara för att jag mår illa."
Det smakar helt underbart. Precis som när man dricker brännhett te när man varit ute i snön hela dagen. Men ska jag verkligen kunna leva på detta? Tänk så många som jag och Eli kommer behöva mörda för att kunna överleva.
"Hur länge varar en människas blod för oss?"
Eli såg måttligt chockad ut och jag såg på henne att hon verkligen tänkte efter.
"En vecka kanske. Om vi är sparsamma."
"Okay, kan vi dricka allas blod eller måste det vara specielt blod?"
"Nej, det kan vara vem som helsts blod."
"Okej."
Ska jag behöva mörda folk för att överleva? Det är ju brutalt. Fast jag har ju fantiserat om att mörda någon. Det borde väl inte vara så hemskt? Eli sa något som jag inte uppfattade, hon såg det på mig och hon upprepade frågan.
"Vill du att vi ska gå ut ikväll och bita någon så du får testa det?"
"Testa det? Du får det att låta precis som om det var en lek eller något."
"Men du måste ju göra det förr eller senare. Tro mig det är inte så svårt."
"Jaha, okej. Då får vi väl göra det."

Äntligen fredag. Nu ska jag ta mig ett glas vin och sätta mig ute på balkongen. Det har snöat och det närmar sig jul. Det kan inte bli bättre. Titta där, ett ungt par som går och håller varandra i händerna. Det är så sött med kärlek så här på julen. Men, var det inte någon uppe i det trädet? Nej, jag måste inbilla mig eller så har vinet en väldigt stark inverkan på mig redan nu. Nej, nu hoppade det ner en människa från trädet, rakt på den unge mannens rygg. Nu hoppade det en till människa ner från trädet, fast rakt på den unga kvinnan. Det är ju.. Det är ju bara två små barn. Nej, herre gud jag måste inbilla mig. Nu ligger det unga paret ner på marken, och de två barnen ligger över dem. Nej, herre gud jag måste inbilla mig. Jag ska verkligen inte ha mer vin. Jag går och lägger mig nu, jag har väl fått en vild fantasi efter de lektionerna jag hade med 9a, om mord. Nej, nu blir det varken mer vin eller mord.

Storyboarda en egen scen från boken!

Ni har läst boken, sett filmadaptionen, och funderat och pratat en hel del kring både. När vi träffades i förra veckan, så var det mest jag som pratade… Jag ville bygga lite på presentationen som ni har sett av Fredrik Holmberg, och visa hur man kanske tänkte när filmteamet försökt berätta bokens historia – fast med bild och ljud.

Jag vet att en del av er fick titta på några äkta storyboards från filmen när John Ajvide Lindqvist kom på besök – det var scenen där Virginia blir anfallen av de datoranimerade katterna! Och så när jag träffade er gjorde jag ett antal egna för att illustrera hur man har byggt upp scenen där Oskar träffar Eli för första gången ute på gården.

Nu är ju er tur! Gruppvis väljer ni en scen från boken som ni tycker om. Antigen en scen som aldrig kom med i filmen - eller så en som filmades som ni vill göra annorlunda än den blev i filmen. Och de scener ni väljer… Varför väljer ni dem? Det vill jag gärna veta.

Om man tänker på Holmbergs presentation, så kan de två scener som vi tittade på ses som två små ”mini-berättelser” - med början, mitten och slut. Tänk också på detta när ni väljer hur ni vill ha det. Utgångspunkten för händelser, repliker och situationsbeskrivningar hittar ni i boken – men dessa är inte heliga! Ni har friheten också att ändra på materialet – precis som filmteamet gjorde. Men ni får motivera de beslut som ni fattar, t.ex. genom att hänvisa till andra delar av boken och/eller filmen.

Jag visade exempel på hur filmteamet bl.a. använde sig av ljud som berättarverktyg på ett väldigt medvetet sätt. Jag vill även att ni tänker på detta när ni arbetar fram era storyboards.

Frågor, eller kommentar? Skriv, så försöker jag hålla ett öga på bloggen.

Nu ska du göra en utvärdering!

Gå in på
http://malmo.utv.se/latin
och följ instruktionerna.

Har boken ett lyckligt eller olyckligt slut?

Jag tycker att boken har ett lyckligt slut. Eftersom att Oskar fann äntligen någon som älskade honom för den han var . Och att mobbarna äntligen slutade mobba Oskar. Men nackdelen var att mobbarna dog tillsist.. och det var en aning för mycket. För att Oskar hade nu äntligen fått mod och styrka från Elin och kunde försvara sig. Men om man ser det från det ljusa sidan så hade boken ett lyckligt slut eftersom att huvudpersonen var Oskar och han fick det bra tillsist, det är kanske det som spelar roll?

Vad händer med Oskar och Eli efter berättelsens slut?

Jag tror att dem kommer hålla ihop och leva lyckliga i alla sina dar tillsammans. Men Elin kommer bita Oskar så att han också blir en vampyr. Och då kommer dem inte att vara olika längre. Utan då kommer dem att klara igenom allt tillsammans men flera människor kommer skadas.